Varför importerade hästar i Sverige?
Jag har hört från svenska uppfödare att det är svårt att sälja svenska hästar eftersom de är dyrare att framställa, och många är ovilliga att betala det pris som krävs för att föda upp svenska hästar.
Jag har följt utvecklingen i många år och har en teori om detta. Min teori stämmer kanske inte för alla, men som tidigare uppfödare och handlare har jag pratat med många om just detta ämne.
När jag växte upp var det eftertraktat att äga ett svenskt halvblod, och det är det faktiskt fortfarande, men på ett annat sätt.
För det första är en SWB-häst dyrare, då kostnader för foder, skor, arbetskraft och annat är högre i Sverige. Slutprodukten kommer naturligtvis att kosta mer. Många människor är visserligen villiga att betala mer för en svensk häst, eftersom man då vet var den är uppfödd, vad den har ätit och hur den har skötts. MEN, den stora skillnaden är att förr fick du en god allroundhäst, en typ de flesta hobbymänniskor efterfrågade. Hästar som kunde lite av varje och fungerade bra som hobbyhästar.
Med åren har hästarna förädlats och avlats till specifika nischer med större gångarter och högre potential. Dessa hästar är fantastiska för den som satsar helhjärtat på tävling och har tid att utbilda dem. Men idag vill fler än 80 % av hästägarna ha en hobbyhäst som inte blir svårhanterad bara för att den vilat en dag. Om SWB-hästen hade varit som den gamla typen, tror jag inte att det hade varit något problem att sälja dem.
Uppfödarna vill få så bra betalt som möjligt för sina avkommor, och eftersom uppfödning är dyrt i Sverige, satsar de på hingstar som är eftertraktade och avlar på tävlingshästar. Men ”Svensson” vill inte ha en häst som är svår att sitta ner på i traven för att den är överrörlig, eller en som är över 175 cm hög. Därför börjar många titta utanför Sverige.
SWB-hästar är dessutom ofta svåra att använda på ridskolor (detta gäller såklart inte alla, men många). Därför tog jag in många hästar från Ungern som jag sålde till ridskolor. De ungerska raserna är mer allsidiga och har inga överdrivna rörelser. Dessa hästar blev populära på ridskolor och många privata köpare blev också lättade när de fick prova en sådan. På senare tid har även PRE-hästar och andalusier blivit populära, eftersom de har en bättre storlek (något mindre) och är bekväma att sitta på.
Jag tror att fler hade velat köpa svenska hästar om de var mer som de gamla svenska halvbloden. Jag har själv avlat Palomino, i stort sett halvblod av den gamla typen, och aldrig haft problem med försäljning (nästan 40 år).
Det föds upp färre hästar än vad som behövs i Sverige, så därför blir import ett sätt att tillgodose efterfrågan. Jag tror att svenska uppfödare borde fundera på att inte bara sikta på “stjärnan” som ska ge den stora inkomsten, utan istället satsa på att få rimligt betalt för alla avkommor genom en jämnare avel med gott temperament. Ridsporten i stort börjar tänka om – varför inte även aveln?
Vad tänker du?
