Karlshamns Festival med Hästarna!
Jag har kört väldigt mycket med mina hästar till olika tillställningar. Speciellt min Hingst Mackay var van vid lite av varje. Medan jag bodde i Mörrum var där inte råd till bil de första åren jag bodde där, så jag körde mycket och red mycket ut till de ställen jag skulle. Även då, på 80 talet var det inte så normalt med hästekipage så jag fick ju olika uppdrag, som möhippa, student och bröllop.
En dag fick jag förfrågan om jag kunde tänka mig att ställa upp i Karlshamnsfestivalen. Just då hade jag Mackays son också, Magill, så jag körde i par med de två. Vagnen hade jag renoverat själv och selarna var några som jag hade köpt på auktion på Huseby herrgård, så där var lite historia kring dem.
Att köra på en sådan tillställning krävde mycket förberedelse och jag gjorde vad jag kunde för att köra hästarna i byn osv för att få dem att vänja sig. Det var ju inte bara trafiken utan vid festivalen kom där orkester och åskådare osv. Vi hade förberedd oss bra och jag hade hjälpare som skulle gå jämte hästarna också, så jag var säker på att vi kunde fixa det.
Det vi kom med på hade jag inte kunnat förställa mig. Det var långt mera komplicerad än jag hade anat.
Vi började från Karlhamns ridskola, där vi bliv eskorterad av den ridande polis. Det kändes tryggt och bra att ha dem både för och efter mitt ekipage. När vi kom till utkanten av Karlshamn möttes vi av orkestrar, dansare, sjömän och alla som skulle gå igenom gatorna . Det värsta var att det tog sådan tid innan hela allt var igång, eftersom där var så många som skulle gå före oss. Där var några som skulle åka med oss, och de var i alla fall inte van vid hästar, de satt och tjoade där bak och hade sig, så där var ståhej både framifrån och bakifrån.
När vi började gå, gick det väldigt ryckigt. Vi fick gå några steg och sedan fick man vänta och det var inte lätt för hästarna att gå på kullerstenen
Och upp för backe, så vi hade att göra med att hålla hästarna lugna. Killarna som ledde dem gjorde ett jättebra jobb. Ett tag blev det för mycket för Mackay så ha stegrade och då kom polisen till hjälp och red framför så han fick annat att tänka på.
Det värsta var, att folk som stod i gatorna tyckte att deras barn skulle få se lite bättre, så de puttade dem framför sig och det var mer än en gång att de var fasligt nära att hamna under hästarna. Det var trångt och där var mera än 300.000 människor i stan.
Vi och hästarna överlevde, men jag svor att det var sista gången jag skulle vara med på en festival med hästarna, jag kan inte beskriva hur lättat jag var när vi var väl hemma med dem i stallet igen.
Jag kommer inte ihåg exact vilket år men jag tror det var 1985.
