Hur ska en ridskolehäst vara?
För några år sedan när jag var handlare hade jag många roliga upplevelser. Både bra och dåliga men just den här gången fick vi oss alla ett stort skratt. Jag handlade mest hästar till ridskolor i Ungern som jag sedan tog hem till Sverige. Där var stor brist på ridskolehästar vilket där nog fortfarande är. Ridskolor vill ha snälla välridna hästar och det är svårt att hitta till rätt pris i Sverige.
Jag tittade på annonser hemifrån Sverige innan jag åkte iväg, men fick fort uppleva att det var inte alltid den hästen de hade som var annonserad. Där finns ställen i Ungern där det bor väldigt mycket zigenare och de har många hästar. Man ska dock vara ganska duktig på att se vad det är för hästar för man kan lätt bli lurat. Jag har alltid haft en tolk med också för att känna mig säker i dessa områden. Det går inte att köpa en häst på kort, så man får ha ganska många kontanter med sig om man ska kunna handla med dessa människor.
Just den dagen jag vill berätta om, då hade jag 2 kompisar med från Sverige. Det var alltid roligt att ha kompisar med, för det var en lång väg att köra från Sverige till Ungern och tillbaks igen. Bra att ha sällskap och någon att prata med.
Vi hade hittat några telefonnummer som min tolk Tamas pratade med för att hitta vägen. Det var en ganska lång väg på dåliga vägar så tiden gick och vi skulle skynda oss om vi skulle hinna att titta på flera hästar.
Äntligen kom vi fram och jag hade som vanligt släpet med, för hittade man en bra häst så fick man vara snabb att handla.
Denna mannen som jag hade hittat hade många olika hästar i alla storlekar och raser och han kom ut med den ena efter den andra som inte alls var lämpad som ridskolehästar. Man har en modell i huvudet och tänker att de ska vara lugna och snälla, ridna och gärna körda. Till slut släppte han ut en helt galen häst som troligen inte hade varit ute på väldigt länge och visade stolt fram denne. När den hade hängt uppe i luften i 5 minuter och skenat runt i longerlinan, frågade jag Tamas om inte han kunde fråga om han hade några ridskolehästar. Den sista var visserligen väldigt vacker, men jag hade inte tid och råd till att köpa oinridna överpigga hästar, då det ju var ridskolehästar jag letade efter.
Mannen funderade lite, men sa att han hade en farbror som också hade hästar inte långt ifrån honom och han hade kanske mera det jag behövde. Vi körde alla dit och skulle titta. Medan mannen var inne i stallet och skulle leda ut en häst vi skulle titta på, pratade vi utanför lite gran om hästar allmänt och nämnde en hingst som var väldigt populär just då som hette Cor de la Bryer. Mannen kom inne ifrån stallet med ett stort smile och en häst som inte var under 25år, ganska svankig och hade verkligen sett sina bästa dagar, men väldigt lugn (som vi ju hade bett om) Den här, sa han är efter Cor de la Bryer, jaja och pekade på den stackarn som man ju lätt hade kunnat ta med bara för man tyckte synd om den. Vi tittade alla på varandra och började gapskratta. Vi kunde inte sluta. Man måste vara en väldigt bra handlare om man skulle övertyga oss att den hästen hade en sådan stam:)
Vi hittade hästar sedan, men det var aldrig enkelt att hitta just de hästar jag gärna ville ha med mig hem. Många resor har det blivit och alltid en stor upplevelse.
