Universum griper in
Kalla det ödet, men jag såg en annons på en 15-årig valack som gick St. Georg. Hemmet var väldigt viktigt för säljaren, och jag kände att jag kunde erbjuda ett bra sådant. Jag visste att priset skulle vara över min budget, men jag ringde ändå. Man vet ju aldrig, har alltid varit mitt motto, vilket har hjälpt mig i många olika situationer
Tjejen Camilla som ägde hästen var väldigt trevlig och tyckte jag skulle komma och provrida och hon var villig till att lägga upp betalningen på flera delar om vi matchade . Jag berättade hela historien om Markant och jag skulle vara tvungen att sälja honom för att få ut några av pengarna. Jag ville ju inte häller sälja till vem som helst då jag ville frånskriva mig allt ansvar kring denna häst. Jag åkte till Katrineholm och provred Bekila som hästen hette, och jag var eld och låge och tyckte det var en fantastisk häst. Camilla gillade min ridning, då jag var väldigt mjuk och då Bekila var ett fullblod, så behövde han det. Camilla berättade att hon hade haft flera ute och provrida, men de flesta var för hårda i sin ridning till honom. Glad var jag! Jag kunde få lov att köpa honom, men hur? Camilla började fråga om Markant och jag utelämnade inget. Däremot blev hon intresserad när jag berättade hur han rörde sig och hur vacker han var. Hon föreslog att hon kunde ta honom i tillridning och efter beskrivningen var hon säker på att det skulle täcka köpesumman för Bekila, när han i sin tur var färdig för försäljning.
Lycklig var jag. Jag var nästan redo att skänka bort Markant och här fick jag ett erbjudande om något helt fantastiskt. Jag sa till Camilla att hon skulle vara försiktig och hon skulle inte vara ledsen om det inte gick, då fick vi hitta en annan utväg. Hon var dock helt övertygad om att det skulle gå fint:)
Camillas svårighet med Markant
Camilla tog hem Markant, och jag bad henne höra av sig regelbundet – mest för att jag ville vara säker på att hon fortfarande levde! Det lovade hon att göra. Första veckan gick bra, men veckan därpå ringde hon och berättade att han hade försökt slänga av henne. Hon hade dock lyckats sitta kvar och efter det fick han arbeta ordentligt i deras grusgrop. Hon var övertygad om att han nu var på rätt spår.
Jag blev såklart glad men varnade henne ändå – hon fick absolut inte ta något för givet och måste vara försiktig.
Ytterligare en vecka senare ringde hon igen. Den här gången lät hon mer skakad:
”Nu vet jag vad du pratar om!”
Markant hade fått av henne ordentligt, och hon hade inte haft en chans att sitta kvar. Trots det ville hon inte ge upp. Men… hon hade fått ett bud på honom! Personen som ville köpa visste om hans egenheter men hade sett honom och ville ändå ha honom. Budet var så pass bra att jag skulle kunna köpa ut Bekila, betala Camilla för hennes insats – och till och med få lite pengar över.
Jag skrek nästan i telefonen:
”SÄLJ! SÄLJ NU!”
Camilla var dock tveksam och trodde att hon kanske kunde få ännu mer för honom om hon red honom ett tag till. Men jag avrådde henne bestämt:
”Nej, nej! Tänk om du bryter armar och ben? Eller om han skadar sig själv när han sticker hem? Om köparen vet vad han ger sig in på och ändå vill ha honom – ring direkt och gör affären!”
Slutet gott allting gott!
Och så blev det. Markant hamnade hos en dressyrryttare som fortsatte att arbeta med honom.
Jag höll kontakten med Camilla ett bra tag, och några år senare berättade hon att Markant hade gjort succé. Han hade blivit distriktsmästare och vunnit flera tävlingar. Till slut såldes han vidare för ett sexsiffrigt belopp – en enorm summa för 40 år sedan! Han var en fantastisk och arbetsvillig häst, smidig och kapabel så länge han var på ridbana eller i ridhus. Men… när praktikanterna tog ut honom i skogen på skritturer? Då kom han fortfarande hem själv:)
Jag kan bara tillägga att det aldrig var något fysiskt fel på honom. Han röntgades i samband med försäljningen, och veterinären sa till Camilla:
”Den här röntgenbilden borde jag rama in och hänga upp på väggen – det är det finaste skelett jag någonsin har sett!”
Jag själv hade några trevliga år med Bekila och lärde mig otroligt mycket.
Bilden är Bekila och mig:
