Charlis update!
Jag har haft många hästar genom livet og helt plötsligt fann jag mig själv med bara 2 hästar tillbaka, förra året. Ni som har haft många hästar vet hur tomt det kan kännas. Det var inte alls en lättnad som många tycker det skulle vara. Den ena är ett sto så jag började fundera på om jag skulle betäcka för att få en häst till , men var väldigt tveksam. Jag tänkte på att om hon fick föl så skulle jag vara över 70 när inridningen skulle börja och det kände jag inte för. Då alternativet var att sälja avkomman blev jag ännu mera tveksam men tänkte än dock att det kunde vara kul med ett föl. I Ungern så kan man få seminerad hemma och det tyckte jag var positivt, då behövde jag inte att åka iväg med stoet. Då skulle jag bara vänta på hon blev brunstig. Det blev hon inte den sommaren eller så var det extremt svårt att se det på henne och hon brukar visa fin brunst, men inte då. Jag ville inte häller börja spruta igång henne då jag redan innan var tveksam till om jag vill ha föl. Jag tänkte att hon valde själv. Året gick och våren kom och jag fick ett tillfälle att rädda en häst som skulle till slakt. Jag fick höra att han hade en ligamentskada och man inte kunde rida honom, men det gjorde inte så mycket för min del. När han kom var han väldigt halt och jag fick höra att han hade haft ringsko på sig i 6 år för att hjälpa honom att gå bättre. De första dagarna tänkte jag att jag kanske hade gjort fel och han kanske borde ha blivit slaktad när han var så halt. Dock ville jag ge det en chans, det var ju en sådan snäll och go häst. Vad gör man? Att ha ringsko på hade ju tydligen inte hjälp honom, så jag bad min hovslagare plocka av skorna och bara verka. Det var naturligtvis en omställning för Csarli att gå utan skor, fast här är mjuk mark, så han var lika halt. Han belastade ju mycket det friska frambenet så han var helt platt i den hoven och den andra sjuka hoven som inte blev belastad hade normal vinkel. Jag var medveten om att framsteg hände inte över en dag, men pratade med flera experter som sa till mig att ligamentskador faktiskt kan hela om man verkar rätt. Det har gett mig hopp och i dag var andra gången han blev verkad sedan han fick av skorna och ni kan se resultatet på bilderna. Han har sakta men säkert blivit bättre och haltar mindre och mindre och för några dagar sedan var första gången jag såg att han travade frivilligt. Nu är jag inte längre rädd för att jag gjorde fel. Även om han inte blir bättre än vad han är nu, så är han så pass bra så han kan njuta sin pension och ha ett bra hästliv.
