Författare: Anne Axell

Ponnyn som var livsfarlig!

Under tiden jag var sadelmakare träffade jag väldigt många olika människor eftersom det var inte bara sadlar och seldon jag fixade utan även väskor gevärsremmar och ibland presenningar.

En dag kom en man till mig och skulle ha något jobb gjort och helt plötsligt frågade han om inte jag var intresserad av att köpa en ponny. Jag är ju alltid intresserad om där är en bra handel att se fram emot, så jag bad honom berätta om den. Det visade sig att jag faktiskt hade sett den, för den gick i en hage inte så långt ifrån mig och jag hade några gånger ridit förbi och sett den.

Det var en fantastisk vacker welshponny, mörk skimmel, så utseende var det inget fel på. Det var bara det att efter mannens beskrivning var den både elak och livsfarlig, så skulle jag köpa, fick jag själv hämta och själv lasta, han skulle inte i närheten av den igen!

Det visade sig att de hade köpt en oinriden 3 årig hingst till dottern. De hade dock fått den kastrerat trots allt. Vi kom överens om ett drägligt pris och jag frågade en kompis om hon ville följa med och hämta den, då jag var inställd på att det skulle bli en ordentlig kamp, efter vad mannen hade berättat. Jag hade tagit med diverse rep och andra verktyg till lastningen och vi skämtade om att jag kanske behövde ett svärd om det nu var en drake:)

Da vi kom stod hästen inne i en box och mannen talade ännu engång om för mig att det var på eget ansvar, men jag tyckte för det första att den var inte så stor och den såg faktiskt inte så fientlig ut. Jag tog dens grimma, gick in i boxen och la på den, satte dit grimskaft och ledde ponnyn direkt upp i släpet. Den inte så mycket som fnyste på vägen. Mannen tappade hakan och sa att jag nog hade haft tur och jag lovade jag skulle vara försiktig i framtiden.

Ponnyn var ur snäll, det enda den ”gjorde” var att den var väldigt pillig med mulen, men bet inte eller något. Vi fick den inriden och där var aldrig några problem med den, hur snäll som helst. När mannen skulle hämta sina grejer som jag hade reparerat, undrade han ju hur det hade gått och jag kunde ju bara vara ärlig och säga att jag inte ansåg ponnyn för att vara en problemhest, så vi gick ut och hälsade på honom i stallet. Mannen gick bort och skulle klappa honom på mulen och ponnyn pillade lite med mulen och mannen drog tillbaka sina fingrar snabbt och halv skrek: Ser du han bits?

Ja, så kan det gå, jag bara höll med honom och tänkte, att det var ju bra att ponnyn kom till mig och mannen var nöjd med att bli av med den, och jag undrar om inte ponnyn också var ganska nöjd med att byta ställe.

Vad lär du dig inte på ridskolan?

Det är många år sedan jag började min karriär som hästtjej på en liten ridskola i Danmark. Det är faktiskt 55 år sedan. Många av minnen är fortfarande starka och ibland känns det inte som det var så länge sedan.

Det var naturligtvis helt annorlunda då, men många saker är fortfarande samma. Hästarna har det fram för allt bättre i dag, då de oftast kommer ut dagligen. Hästarna stod i spilta förr och de skulle lyda, annars vankade smisk.

En sak vi inte lärde oss, var umgänget med hästen. När vi skulle ha en ridlektion var hästen sadlat och klar och det var alldeles för stor risk att låta oss små gå in till hästarna i spiltan. Inte alla hästar var snälla, inte så konstigt, så det där att sköta hästen fick vi inte göra. När man blev lite äldre kunde man ha tur att bli skötare till någon, men det var knappt man visste hur man skulle göra.

Mitt hästkundskap fick jag annanstans. Mina föräldrar köpte sommarstuga i Blekinge och med en hel lång sommar varje år, utan något att göra, strövade jag runt och hittade alla hästar i trakten och fodrade dem med socker och bröd. Gubbarna som ägde hästarna och hade dem i lantbruket, tyckte det var roligt med mitt hästintresse och jag lärde mig massor. Där fick jag insikt i hur de skulle skötas, vad de åt och hur man skulle ta hand om hovar och liknande.

Jag vet inte hur det är på ridskolor i dag, men jag har hört flera som har tyckt att där är alldeles för lite info om hästarna ut över ridningen. Jag har ju naturligtvis märkt att där är stor skillnad hur man tar på sig ansvaret för att lära barnen allt runt omkring.

Jag hade en praktikant en gång som kom från Kiruna, som var fantastisk duktig och arbetsam. Hon berättade att där var lång kö till ridskolan och om man skulle ha ridlektioner, ingick där arbete i stallet, annars fick man helt enkelt inte lov att rida där. Mycket smart! Då fick man ju reda på om intresset var stort nog, för hästarna, samtidigt som man fick lära alla de viktiga sakerna.

Vad är era erfarenheter? Lär man sig saker ut över ridningen på ridskolan, eller kan de bli bättre på sådant?

Varför kan jag inte bara skritta en runda i skogen?

En väldigt vanlig fråga som jag ofta får och jag kan förstå att det känns konstigt om vi tänker människo-tänk! Vi vill gärna koppla av, titta på fåglarna och löven i skogen och det har en lugnande effekt på oss. Hästen tänker tvärt emot: Hjälp, ska jag vara här ensam, vart är mina kompisar, här finns lejon och sabeltandade tigrar!!!

Så länge du är på gårdsplanen och där är andra hästar omkring och är på stället som hästen är van vid, är det inte så svårt för den att koppla av och vara koncentrerat på ridningen. Hästen är ett flyktdjur och dessa instinkter sitter i mer eller mindre i alla hästar.

 Temperamentet spelar ju också in, precis som hos oss. Vissa är lugna och andra mera nervösa. Sedan har det också att göra med status i flocken. Rider man på en ”spanare” som vanligtvis har till uppgift att meddela flocken att där är något farligt därute, kan det vara en ”spännande” upplevelse att rida ut ensam med en sådan.

Hur ska jag då lyckas komma ut på en runda i skogen utan att vara rädd för att hästen kommer hem ensam?

Helt säker kan man aldrig vara. Att rida är roligt men också förbunden med risker. Däremot kan man jobba sig fram emot ett bra samarbete med hästen, så risken blir mindre och man kan ha roligt tillsammans. Det kräver en hel del jobb, speciellt om man har en häst med mycket nerver och som inte har genomgått den rätta träningen tillsammans med ryttaren. Det kräver gemenskap, träning från marken, ledarskap osv

Om man har en häst som inte tycker det är roligt med ensamma rundor i skogen, är det bästa ju att ha en annan häst med, som är lugn och van, men är man en ryttare som bara vill rida i skogen, kan jag bara rekommendera att köpa en häst som är gjord för detta. Rätt ras, temperament osv.

Har man en häst som man har haft länge och inte vill göra sig av med, men som är lite ”besvärlig” att rida ut på, får man räkna med att det krävs ett ordentligt arbete innan det faller på plats.

Har du en situation som denne och gärna vill ha hjälp, så erbjuder jag ett gratis samtal där vi kan komma fram till hur du ska göra för att lyckas

Beställ det på anneaxell.com/appointment

Innan man startar ett flygplan, går man igenom alla säkerhetstestar, för att göra det så bra och trevligt som möjligt. Detta är ju självklart för att man inte ska störta eller att där händer mekaniska fel under resan.

Det är inte annorlunda när man ska rida, då ska man alltid kolla hästen och utrustningen innan man sätter sig på hästen.

Vissa gör det pr. automatik medan andra ”glömmer” det. Det är naturligtvis viktigt att göra det och ännu viktigare om man är lite skraj för att sätta sig på hästen.

Att kolla utrustningen innebär att man kollar om tränset sitter rätt om bettet ligger rätt i munnen, om hästen på något sätt beter sig annorlunda än den brukar. Kanske är den mera ovillig att ta bettet än vanligt, lyfter på huvudet, eller gapar flera gånger när man har tränsat. Undviker den sadeln, rycker det i huden när man sadlar, sjunker den i ryggen, eller viftar med svansen?

Kanske den brukar göra såna här saker, men då ska du som ryttare också veta vad som är vanligt för hästen och icke vanligt. Du måste känna efter om hästen verkar irriterad eller ovanligt slö. Om du är uppmärksam och kollar alla dessa saker, om du ryktar ett bra tag och umgås din häst lite längre innan ridning, kan du undvika många missförstånd. Har du bråttom och bara slänger på sadeln och hoppar upp, kan hästen reagera omgående om där är något fel och det kan sluta i katastrof.

Som ryttare måste vi vara uppmärksamma på hästen 100% då det är den vi ska samarbeta med och beroende på status, får du bättre förutsättningar för en bra ritt. Tänk själv att gå flera mil med en sten i en sko. Inte särskild behagligt, och hästen måste få protestera om någonting är fel.

Prova dig fram om du är osäker på vart det är bäst för hästen att ha bettet osv och kolla och känn in hur den reagerar. Den kan inte prata men den kan visa om den är nöjd eller inte. När vi stressar och inte har tid att känna in hästen är det ofta då där blir missförstånd.

Focus på hästen är nödvändigt och bli inte överraskad om du glömmer dessa saker, att hästen kanske kommer att tala om det för dig på ett sätt som kanske inte är så populärt!

Innan man funderar på att rida en häst kan det vara bra att lära känna den och skapa förtroende.
Vi som har haft häst i många år vet att det är viktigt att hästen har lärt sig att lyfta på fötterna, men hur många vet egentligen varför?
Det är inte bara för att det ska vara enklare för hovslagaren att göra vid hovarna, men det är faktiskt också en tillits sak.
Som ni vet är hästen ett flyktdjur och att ta och lyfta en fot, avskär hästen från att fly, ifall saker och ting blir för farliga. Att hästen är på helspänn när man ska lyfta fötterna är inget bra koncept, då man kan räkna med att foten blir satt ner igen, antingen vi vill det eller inte. Som människa, kan vi glömma att mäta krafter med hästen. Även en liten shettis har vi inget att säga om, om den inte är villig att samarbeta. Därför måste vi lära hästen att vi inte är farlig och att vi inte vill äta upp den.
Det kan vara lättare sagt än gjort i vissa fall, men det lönar sig i längden att jobba med samarbetet och tryggheten när vi ska umgås våra djur. Som så mycket annat ska man ta det steg för steg och inte rusa.
Börja med att hästen blir van att du tar på benen och du är omkring den. Slit inte hovarna upp i hovskägget eller banka på benet. Enklast kan du trycka lite på kastanjen eller trycka lite strax ovanför kotan och beröm hästen jättemycket om den bara gör ansats till att lyfta.
Vi vill också att hästen ska lyfta självmant i framtiden och vi vill även att den ska kunna hålla hoven själv, så inte man ska stå med 600kg häst i handen när man ska kratsa hovarna. Vissa hästar är känsliga på benen och det är inte så konstigt, för ofta kan hästarna bita varandra i benen i lek eller när det kommer till kamp om platsen i flocken. Ni har förmodligen sett unghingstarna bita varandra i frambenen för att få rivalen ner på knä.
Alltså är det inget självklart för hästen att lyfta på sina ben när du ber den om det. Det kräver lång och tålmodig träning och mycket beröm. Börja alltid långt uppe på benen att stryka med handen, även på en van häst. Hästarna använder även benen när de viftar bort flugor så om du kittlar hästen på benen utan den är uppmärksam på vad det är, så kan där lätt komma en hov i luften.
Träna länge med din häst innan hovslagaren ska komma. Det är inte hans plikt att lära hästen och vi ska vara rädda om våra hovslagare som gör ett slitigt jobb för oss för att vi ska kunna rida våra hästar!

Vill du ändra ditt liv?

Vi har ganska många drömmar i vårt liv!

Kanske du vill rida hästen bättre, kanske vill du ut och tävla! Kanske drömmer du om en gård till dina hästar eller bli rik så du inte behöver oroa dig för att allting blir dyrare.

 Det är bra att drömma! Det kan göra oss på gott humör och få nya idéer till att utföra det vi gärna vill. Om har en dröm som du verkligen önskar ska gå i uppfyllelse, så gäller det att tänka ut en plan, så den blir verklighet. Det är ju så, att gör du som du alltid har gjort, då kommer livet inte att ändra sig för dig.

Varför är det då så svårt att ta initiativet och gå vidare? Alla människor drömmer om något men väldigt få försöker att åstadkomma det. Det är enklare att komma med ursäkter till varför man inte har gjort något åt det. Tyvärr är väldigt få ursäktar godtagbara. Vill man något tillräckligt mycket, så finns det vägar att gå.

 Jag har sett dyslektiker skriva böcker, jag har sett folk utan armar måla målerier med munnen, allt går. Vi har väldigt svårt att komma ur vår ”comfortzone” och ändra på våra dagliga vanor. Ta dig lite tid till att skriva ner dina drömmar och fundera sedan ut hur du ska komma dit. Ibland är det inte så mycket som ska till för att vända det hela till det bättre. Ibland har vi drömmar hela livet som vi inte gör något åt. Hur underbart skulle det inte vara att uppnå något som man har velat i väldigt lång tid?

Är det en dröm du har med hästen, då kanske jag kan hjälpa dig att tänka om och strukturera, så du kommer på rätt väg. Har du t.ex. länge drömt om att kunna lasta din häst och bara köra iväg, eller är du lite rädd att hoppa de där hindarna, som annars var så roliga att hoppa förr, ja då kan jag säkert ge dig stöd och råd i rätt riktning.

Låt det inte gå flera år innan du gör något åt det, man vet aldrig hur länge man har möjlighet:)

Boka ett samtal på anneaxell.com/appointment

Vad säger dina stallkompisar om du undviker att rida din häst?

Att var rädd för sin häst är inget man skyltar med i ett stall!

Om du är rädd för din häst, varför håller du på fortfarande då, är frågan. Jag har inget behov av att rida säger du, jag gillar att jobba min häst från marken, men innerst inne sitter där en liten figur, som talar om för dig att det inte är helt sanning.

Jag ska inte dra alla över en kam, men de som jag har hjälpt med självförtroendet, har sagt efteråt att de har saknat ridningen väldigt mycket.Jag har märkt det på många att det inte är legalt att vara rädd när det gäller ridning. Jag hade en annons ute i en engelsk grupp och en man kom med väldigt nedvärderande kommentarer att man da också kunde få hjälp med allt i dag och man ska inte befatta sig med hästar om man är rädd. Oftast svarar jag inte på sådant, för det går inte att förklara.

Jag kan bara ta mig själv som exempel! Hela mitt liv har det rört sig om hästar. Jag har varit sadelmakare, uppfödare hingsthållare och hästhandlare. Hur kommer det sig att jag helt plötsligt mitt i allt ihop kände en klump i magen samtidigt som jag mest av allt önskade att det inte var så. Hästar var hela min identitet. Vem var jag utan hästar? Jag kom fortfarande inte undan att jag var livrädd och det tog mig flera år att komma tillbaka och verkligen njuta av ridningen igen.

För de som inte har provat det, vet inte vad de pratar om. Min mission är att hjälpa så många som möjligt tillbaka på hästen och även om man har blivit rädd från marken, för det händer också.

Så sprid gärna denna text, så de som behöver hjälp kan få det och vara med i vår grupp där vi hjälper och stöttar varandra!https://www.facebook.com/groups/2518323518497766

Jag hör ideligen att folk tycker att hästarna i dag är nervösa, ouppfostrade, felridna osv Det var bättre förr, tycker man. Då kunde man hitta en häst som var snäll och bra riden, van vid att ridas ut ensam, utan en massa fel och sjukdomer.

Stämmer det?

Jag har själv varit med i över 50 år och har haft väldigt mycket inblick i vad för hästar som har funnits på marknaden. Jag har lite funderingar kring detta, men tänk på att detta är mina funderingar, inga fakta.

Jag kommer ihåg när jag kom in i halvblodsvärlden i Sverige…. Jag kommer ursprungligen från Danmark och när man pratade om Svenskt halvblod, fick man alltid höra att de var skarpa och svåra att hantera. Jag erkänner att jag faktiskt fick erfara detta mera än en gång och särskilda hingstar var fruktade så som Drabant, Juan, och Jovial för bara att nämna några. Jag vet också att flera av hingstarna på Flyinge inte gick att komma nära. Nu hade man hästarna på att annat vis förr i tiden och var inte så noga med rasthagar osv. Därför är det svårt att jämföra. Man avlar fortfarande på prestation och meningen är att de som ska bli bäst inte är menade att bli tanthästar. Jag tror inte det är svårare att hitta en snäll häst i dag, problemet är bara att kravet har blivit större.

I dag ska hästen genomgå diverse böjprov och röntgen innan man tycker att den är bra nog för att kunna köpas. Det är även dyrare att hålla häst, så en som är bra riden och bra uppfostrat har varit på samma ställe ett bra tag för att kunna utvisa sådana värden och därför blir det dyrare att hitta en fin häst.

De som är snälla trevliga och uppfostrade blir sällan till salu, för ägarna vill ju gärna behålla den som man har lagd väldigt mycket tid på. Tyvärr blir där inget extra på priset för att hästen är hanterbar utan där är det andra värden som höjer priset. Bra stam och fint utseende och stor gång, är bra betald. Även om de kräver sin ryttare, så är det självklart att uppfödarna gärna vill ha betald för sina hästar. Det lönar sig inte att avla ”medelmått” och jag har själv fått erfara att trevliga lugna tanthästar inte är högt i pris.

Jag har importerad mängder med trevliga snälla fostrade hästar från Ungern till Sverige, men priset man fick från ridskolor och hobbyryttare var egentligen mindre än dessa hästar var värda.

Jag tror att orsaken helt enkelt är att man inte vill betala rätt pris för en hobbyhäst. Dem får man hämta i utlandet och risken för att man blir ”lurat” är stor, när man inte kan se och prova hästen i förväg.

Jag tror också att folk har mindre tid i dag, och har helt enkelt inte tålamod till att själva ta itu med att fostra hästen och lära att känna den ordentligt innan man börjar rida. Tycker man SWB är för nerviga eller skarpa i dag, så finns det en mängd andra raser man kan välja. Ha god tid på dig när du ska välja häst och tänk dig noga för.

Förmänskligar vi våra djur?

Jag ska vara den första till att erkänna att jag ibland pratar åt mina djurs vägnar och tillägger en del som djuren absolut inte tänker eller menar, men ibland kan man undra om inte de är lite kluriga i alla fall.

Jag har endast 3 hästar kvar och har man som jag varit van att ha 20-30 hästar åt gången, så känns 3 som väldigt lite. Nu har jag dock mera tid och överskott till dem och samtidigt har jag gjort det enkelt för mig, då de går i lösdrift, så jag slipper att mocka, det blir gjort med maskin.

Just nu går de på bete och jag har gjort så lösdriften är ansluten till varje hage (där är 3) så jag ska bara öppna och stänga lite här och där när jag byter hage. Jag har inga unghästar längre så risken är inte så stor att de går ut, men då och då händer det de kommer fel och jag måste också erkänna att jag inte är strikt med att sätta på strömmen.

Det roliga är att de själva känner sig övergivna om de hamnar på fel mark och brukar skvallra (gnägga) när de kommer ifrån flocken. På vissa ställen har jag bara ett snöre över utan ström för går de igenom där, kommer de bara in i en ny hage, så risken är inte så stor att de kommer på villovägar. Här om dagen hade jag dem i ”ytterhagen” som är en bit ifrån huset, så jag hör deras fotsteg när de ”bankar” av flugor men inte så högt.

Jag vaknade tidigt på morgonen (alltid då är hästarna som mest aktiva) av att jag tyckte deras fotsteg var ganska nära huset, men orkade inte bry mig. Så hörde jag en gnägga men tyckte fortfarande jag var för sömnig till att gå ut, då de ju i alla fall inte hade rymt. Jag kunde ju höra de var precis jämte, men några minuter senare var där ännu en gnäggning.

Ja, tänkte jag, jag får ju kolla vad som händer och gick ut i nattsärken. Där stod 2 av dem på fel sida av stängslet från den hagen de var utsläppte i, men var ju bara i den andra hagen, men Maersk som inte skulle få för sig att gå över ett kritstreck stod i den ”riktiga” hagen och skvallrade på de andra. De var inte 3 meter från varandra, så det var ju inte för att han hade blivit lämnat ensam, nej, han skulle helt enkelt tala om för Matte att något inte var rätt, så hon får helt enkelt komma ut och se till att där blir ordning och reda.

När jag kom, stod han och tittade på mig, som, varför dröjde du så länge? Jag fick fösa de två andra på plats igen och ställa en skottkärra för, så jag kunde få lov att sova ett par timmar till.

Sommaren är underbar, men…..När det är kallt, blåsigt, snö och regn, längtar vi efter sommaren!

Där är tyvärr också andra som längtar efter sommaren så de kan trivas, leva och föröka sig och det är insekterna! De är till för att hålla balansen så inte sommaren blir allt för trevlig, något otrevligt måste det finnas:)

Det börjar med de små, knotten som finns mest i de svenska skogarna, sedan kommer myggen och dem upptäcker man mest när man ska sova och benen kliar så man blir galen av alla sticken. Flugorna är mest irriterande, men sen kommer den värsta, hästbromsen. Den finns i olika storlekar men de riktigt stora är väldigt otäcka och man förstår att hästen blir hysterisk när en sådan kommer brummande genom luften.

Det märkte jag här om dagen när jag red min häst och han helt plötsligt började bocka. Då satt det en broms på storlek med min tumme och gnavade på hans runda rumpa. Inte lätt att sitta kvar och samtidigt luta sig bakåt för att fösa den otäcka saken bort.

Jag tycker också det är svårt att slå ihjäl dem. Kan man slå ner dem på marken och trampa på dem, går det bra, men att mosa dem med de bara händerna, tycker jag är lite för äckligt när de är så store.

Det är även svårt att hitta spray eller något att bada hästen med så de håller sig borta, de är ganska okänsliga.

Vi får helt enkelt leva med kräken och försöka rida tidligt på morgonen eller sent på kvällen och i stället slåss med myggen och knotten. I minus 10 grader, slipper man sådana bekymmer