Vinterminnen från Sverige
Ibland åkte vår familj till sommarstugan i Blekinge, även på vintern. Vi hade ju ledigt mellan jul och nyår, och om vi hade tur kunde det ligga snö där. Snö var sällsynt i Danmark vid den tiden på året, så vi älskade att komma till Sverige för att åka skidor. Ibland frös sjön också, och då kunde vi åka skridskor.
En påsk var vädret helt fantastiskt. Det låg snö på marken, men solen värmde så starkt att jag fick för mig att åka skidor i baddräkt. Sagt och gjort! Det var jättekul – ända tills jag ramlade. Då åkte kläderna på igen i en väldig fart! Mina föräldrar satt ute och åt lunch och njöt av solen. Pappa tyckte det var praktiskt att ha snapsen nedstucken i en snödriva – det höll den perfekt kall.
En annan vinter, när vi var i Blekinge med hela familjen, ville Bertil bjuda på en riktig överraskning: en slädtur i månsken med hans häst Hamn. Det är ett minne som fortfarande ger mig gåshud när jag tänker på det. Jag önskar så att vi hade haft mobiltelefoner då, så vi kunde ha filmat eller åtminstone tagit kort, men det gick inte med min lilla pocketkamera.
Den kvällen låg temperaturen runt minus 20 grader. Snön låg tung på granarnas grenar, och fullmånen lyste med ett nästan blåaktigt sken över skogen. Det knarrade under stövlarna när vi gick, och andades man genom näsan frös näshåren till is. Vi fick svepa halsdukarna över ansiktet för att inte stelna helt i kylan.
Bertil kom och hämtade oss i släden, med Hamn förspänd, och vi fick varsin fackla att tända inför färden. Skogen var helt stilla; det enda som hördes var bjällrorna som klingade och Hamns frustande då och då. Vi åkte genom det gnistrande vinterlandskapet till Bertils hus, där hans syster Nelly hade förberett ärtsoppa och varm punsch. Jag minns att det aldrig hade smakat så gott – och till och med jag fick smaka lite punsch. Det värmde oss ordentligt inför hemresan i den kalla natten.
Redan då var jag medveten om att jag hade upplevt något oförglömligt, något som skulle sitta kvar på näthinnan resten av mitt liv. Jag har åkt släde många gånger sedan dess, men aldrig i månsken med facklor. Det var helt magiskt.
Tyvärr finns det ingen bra bild från den kvällen – det var ju nästan omöjligt att fotografera i mörker på den tiden. Här är i alla fall en bild på Hamn från en annan slädtur. Vi hade ju inte mobiler då, så man fick snällt vänta flera veckor på att få tillbaka framkallade bilder, och det var dessutom dyrt!
