Varför är det dyrt att föda upp SWB-hästar i Sverige?
Förra veckan skrev jag om hur många längtar efter den klassiska typen av SWB-hästar – hästar som är användbara för alla, oavsett ambitionsnivå. Jag fick mycket respons som bekräftade att många håller med, men också att den gamla typen av SWB-hästar kostade lika mycket att ta fram som dagens sportinriktade SWB-hästar.
I dag vill jag ställa en ny fråga: Vad är det som gör att det är så dyrt att föda upp en svensk varmblodig häst, och finns det något vi kan göra åt det?
Det föds upp många hästar i Sverige, så varför är det just SWB som kostar mer att ta fram jämfört med exempelvis en nordsvensk? Låt oss börja med grunderna – maten.
Äter verkligen en SWB så mycket mer än en nordsvensk? Behöver den mer mineraler, mer kraftfoder eller andra tillskott som driver upp kostnaderna? Kostar hovvård mer för en SWB än för en nordsvensk? Det tror jag inte.
Behöver en SWB större stall, dyrare boxar eller särskilt inhägnade hagar? Är veterinärvården dyrare för en SWB, eller är skaderisken högre? Krävs det fler vaccinationer eller extra omvårdnad som gör att det kostar mer? Och vad gäller försäkring – är det dyrare att försäkra en SWB än andra hästraser, och i så fall varför?
Nu närmar vi oss en faktor som verkligen kan bidra till de höga kostnaderna – avelsmaterialet. Är det dyrare att köpa ett SWB-sto för avel än för andra hästraser? Vad skiljer i pris mellan betäckningskostnaderna för SWB och nordsvenskar?
En tydlig faktor som kan driva upp kostnaden för SWB-uppfödning är att många idag använder semin för halvblodshästar. Som en person kommenterade: man kan inte längre leda stoet till grannens hingst. I dag innebär det istället kostnader för seminerare, veterinärer och resor fram och tillbaka.
Men varför är det så dyrt med en SWB-hingst? Nordsvenskar går ju också igenom premiering för att bli godkända, de bedöms noggrant och måste visa goda egenskaper för att godkännas i avel. Är det ren snobbism eller en verklig skillnad, eller har det att göra med att det är olika typer av människor som äger och föder upp dessa hästar?
Dessa frågor har jag funderat på sedan jag köpte min första halvblodshäst. Man behöver inte ens jämföra med nordsvenskar – man kan även titta på priserna för fullblodshästar. Till detta kommer de höga kostnaderna för inridning, som en annan kommenterade. Självklart kan man sälja hästen innan inridningen, eller kanske rida in den själv, men kostnaden för att få en häst grundutbildad kan vara hög.
Jag förstår att hästar som går höga klasser kostar mer, men här pratar vi bara om kostnaden för själva uppfödningen. En SWB är egentligen en korsningshäst som har utvecklats och stabiliserats till en ”ras”. Betyder det verkligen att de ska kosta extra?
Som jag berättade förra gången har jag själv fött upp hästar i nästan 40 år, främst på halvblod. Jag hade SWB, polskt halvblod, ungerskt halvblod och danskt varmblod i aveln, och dessa var inte annorlunda än SWB i typ. Jag hade aldrig svårt att sälja och fick rimligt betalt för avkommorna, så det gick ihop ekonomiskt.
Mitt sätt att hålla nere kostnaderna var att hålla dem på lösdrift, ha dem ute på bete så mycket som möjligt, göra vårt eget hö och köpa havre och korn direkt från bonden. Dessutom hade vi en egen hingst, och fick även andra ston till betäckning. Vi fick även EU-bidrag för betesmarken.
Jag vet att priserna har gått upp, men det har även hästpriserna gjort, så varför går det inte runt för fler uppfödare i dag?
Det här är bara mina funderingar, och jag vill inte peka finger åt någon. Det är ingen som tvingas att föda upp hästar – om man känner att det är en förlustaffär och inte värt det, så är det ju bara att sluta.
Det ska bli spännande att se om jag får några svar, för det är fortfarande en gåta för mig!
På bilden: Mackay 1979-2007 E: Pegasus-Elektron SWB som jag avlade på i många år.
