Har vi glömt vad vi har sett?
Igår var jag värd för ett webinar där vi diskuterade djurskydd och hästvälfärd. Inspelningen kommer att släppas som podcast nästa onsdag. Vi hade ett liknande webinar i våras om samma ämne, så vad har egentligen hänt under det senaste halvåret?
För ungefär ett år sedan kom flera frågor upp kring brister i hästhållningen, och många kände att ”nu måste bubblan spricka”. Det kanske inte märks så tydligt, men det pågår faktiskt mer arbete bakom kulisserna än vad man kan se utåt. Att förändra en hel kultur, ett invant beteende gentemot hästen, sporten och tävlingarna är inget som sker över en natt.
Så vad ska vi göra istället? Det blev tydligt under webinaret att det är den stora frågan. Människor vill veta vad de kan göra! Hur ska just jag förhålla mig? Jag vill behandla hästen med respekt, men samtidigt gillar jag att tävla!
Vi vill inte stoppa tävlingarna, och det är svårt att införa nya regler och lagar överallt. Man hoppas att sunt förnuft ska råda, men det verkar inte alltid vara fallet. Särskilt inte under tävling, när nerverna är på utsidan och stora pengar eller berömmelse står på spel. Då är det lätt att pressa sin häst lite extra, något som kan bli ödesdigert för hästens välmående.
Som jag sa igår: Hur äter man en elefant? Jo, i små bitar. Utbildning är nyckeln, och vi måste börja med dem som utbildar andra. Starta med ridskolor, ridgymnasier och andra institutioner som lär unga ryttare hur de ska samspela med sina hästar.
Varför är det första man köper till den lilla ryttaren en pisk? ”Åh, det är så gulligt med en rosa pisk!” säger folk. Ja, man behöver ju inte slå hästen med den, men varför ha den med från början? Att rida med en pisk är en konstform när den används som en förlängd arm, men nybörjare behöver ingen sådan förlängning. Köp fina ryktborstar istället till den lilla ryttaren. Vill man ha något fint kan man köpa en snygg tröja!
Vi kan alla göra små saker och vara goda exempel. Inte alla vill höra att de gör fel, men folk tittar på hur du gör, och förhoppningsvis lär de sig något av det de ser.
Det har faktiskt hänt mycket, även om det sker långsamt, så det kan kännas som att vi står still. Ta till exempel något så enkelt som att ha sin häst barfota – det är numera helt accepterat av de flesta. För bara några år sedan ansågs man vara oseriös och en dålig hästägare om man inte skodde sin häst. Idag är det också accepterat att rida sin häst bettlöst. Förr ansågs det vara något bara indianer eller galna människor gjorde.
Hästar står inte längre i spiltor dygnet runt, och vi är mer medvetna om att hästar behöver äta regelbundet för att må bra. Dessutom har utevistelsen för hästar förbättrats avsevärt.
Det händer mycket – öppna ögonen, så ser du! Det värmer mitt hästhjärta att fler och fler gör små saker för att förbättra hästarnas välmående.
Hästen har varit människans följeslagare i hundratals år. Ingen säger att vi ska gå tillbaka till en tid där vi bara har vildhästar, men vi kan lära oss att förstå dem bättre och ge dem en bättre tillvaro hos oss.
