Måste man tävla?
Jag såg att Christina Drangel hade ett fantastiskt bra inlägg kring just det där med att tävla eller inte tävla, och jag tänkte att jag också vill flika in lite där.
Sedan urminnes tider har det varit viktigt för människan att visa och bevisa att man är duktig och värd något. Det är inte annorlunda i djurvärlden, man tävlar om bästa make för att föra släkten vidare och se till att de ankommer man får är starka och kan överleva. Det ligger långt tillbaka i generna och det är svårt att ignorera. Det kan också vara väldigt kul att tävla, det ger en mening att träna, ett mål och ett sätt att mäta hur långt man har kommit. Dock kan tävlingen ibland ta överhand och när är det nog?
Föräldrar försöker att få deras barn till att växa upp med tävling i blodet, just för att vara bäst, att sträva, att bli någon men jag har tyvärr varit på tex ponnytävlingar där jag har lämnat, för det var så hemskt att titta på. Ungen skulle vinna för varje pris och det gick i 190km runt banan med pisken i röven på ponnyn. Där utnyttjar man en annan varelse för att nå sitt mål, på fel sätt.
Jag har en liten rolig historia som jag vill berätta, även om det inte har med hästar att göra, men mycket omkring vad folk kan tänka om tävling.
Vi var på skidsemester för många år sedan och våra barn var inte så gamla då ca 9 och 12 år. De hade ju inte åkt mycket skidor innan, men vi hittade en bra instruktör som var väldigt pedagogisk och trygg. Min yngsta pojke, var väldigt försiktig av sig och tog lång tid på sig men lärde sig att åka långsamt ner för backe och styra mellan pinnarna. Efter några dagar skulle det vara tävling med barnen, men det var gjort så finurligt att det gällde inte om att komma först men att göra 2 rundor och de skulle ligga så nära som möjligt i tid. Min yngsta var lite tveksam och tyckte inte han var duktig nog, men jag övertygade honom om att han bara skulle ha roligt och ta det lugnt.
Jag stod nedan för backen och tittade och och tog kort. Jämte mig stod 2 par och kommenterade alla barnen som åkte och de pratade inte lågt. Deras barn var tydligen vana skidåkare och gjorde nästan störtlopp på vägen ner, och där var ju inga gränser för hur duktiga deras var. Så kom min äldsta körandes och det var inga lovord från dessa människor och sedan min yngsta. Han skulle ju faktiskt inte ha lov att vara med, så dålig han var och mycket fula kommentarer om hur långsamt det gick. Mina barn ville knappt åka andra rundan för de tyckte det var pinsamt, men jag uppmuntrade och påpekade fortfarande att det var bra träning och det var bara för att ha det kul och de skulle inte lyssna på dessa (och jag kallade dem faktiskt för idioter) På kvällen var det prisutdelning!! Gissa vem som vann?? Jo det gjorde min yngsta son som hade kört lugnt och fint och i samma takt. På andra platsen kom min äldsta son:) När vi gick tillbaka från scenen där de hade mottagit prisarna gick jag förbi bordet där “idioterna “ satt, kunde jag inte låta bli att prata mycket högt om hur duktiga mina barn var och jag förstår inte, de såg väldigt sura ut, de där fantastiska föräldrarna.
Det är ju inte alltid att rättvisan vinner (vilket jag tyckte den gjorde i min historia:) och jag har tyvärr sett och hört liknande på tävlingsbanorna runt omkring. Föräldrar som ropar och skriker på domarna, barn som gråter osv. Det är svårt att ha tävlingar utan att man känner att man minsann är bättre än den och den. Det är lätt att försöka pressa sin häst lite extra på fel sätt för att få de sista poäng.
Riktigt orättvist blir det när man i dressyren tex bedömer hästens gångarter också i det hela. Det har jag sett på många tävlingar att de som inte har halvblodstyp och därmed de rörelser de har blir dömt ner. Jag har pratat med flera duktiga dressyrryttare som har funderat på tex att köpa spanska hästar, då de är lättare att rida och har lättare för skolorna, men de vågar inte, för de vet att domarna inte gör dem rättvisa, så det är faktiskt inte hur ryttaren riden men också hur hästen rör sig.
Hur ska man då bära sig åt om man nu gärna vill tävla? Åk iväg och ha inga förväntningar. Se det som en resa tillsammans med din häst och tänk på bedömningen som en vägvisare till vart du och din häst vill gå. Behandla de andra tävlande bra och heja på dem och prata om ritten med dem. Kanske du kan få tips till hur du kan nå nästa steg. Tänk på att de andra är också nervösa och kanske inte alltid visar sig från bästa sidan:) Var en kompis och inte en konkurrent. Var glad för din häst och tänk på allt som gick bra och var glad för det:)
Bilden är mig och min hinsgt Mackay på dressyrtävling på 80talet