Maglandning på stengärde.
När jag var på sommarlov i Blekinge hände alla möjliga saker. Jag var inte så gammal när mina föräldrar köpte sommarstugan och jag älskade att vara där. Jag sysselsatte mig själv för det mesta men tyckte naturligtvis att det var kul att ha sällskap. En dag kom en gubbe cyklandes och undrade om hans dotter kunde komma och leka med mig. Det var ju på landet och hon kände sig väl ensam när det var sommarlov och inga barn i närheten. Jag blev ju jätteglad att jag kunde ha en att leka med och dagen därpå kom han med Eva-lill. Hon var lite yngre än mig, liten och spinkig med stora ögon och såg lite rädd ut. Jag var ju stor och stark så jag tyckte det var kul att jag för en gång skuld var den som kunde få lov att bestämma lite och vara “storasyster” för någon. Eva-lill lärde mig att prata svenska och jag lärde henne en massa bus. Eva-lill var mycket för att rita och göra pärlbroderi medan jag tyckte det var ballt att leka viking, fånga fisk och rida på arbetshästarna. Vi kompletterade varandra bra och fick ett fantastiskt vänskap. Senare när vi blev lite äldre köpte vi 10 pack Rocky Mountain med mentholsmak och rökte dem i smyg när vi var och badade. Vi gömde paketen i stengärdet på vägen dit och hoppades på att det inte skulle regna för mycket på tändstickorna. Jag ville naturligtvis också lära Eva-lill att rida, för det var ju det bästa som fanns, tyckte jag. Hon vågade att sitta lite gran på dem medan jag höll men var mest skräckslagen. Då var det att en gubbe som kom förbi när vi höll på, som tipsade om att där bodde en som hade ponnyisar inte så långt därifrån, och det var bättre storlek till oss än de stora arbetshästarna tyckte han. Jag lämnade aldrig en god chans för att rida, så vi cyklade några kilometer till Bertil Månsson som födde upp gotlandsruss. Han var väldigt vänlig och vi fick lov att prova att rida det äldre stoet Julita som var mamma till de andra. Hon var riden innan och väldigt snäll. Vi fortsatte att komma där en del, men det var en bra bit att cykla. Jag har ofta tänkt vilken enorm kondition man måste ha haft så mycket som man cyklade, simmade och gick då.:) Bertil Månssons gård låg nedanför en enormt lång nerförsbacke och det var ju skönt när man skulle dit, men denna långa backen skulle man uppför på vägen hem, när man var trött från ridningen. Efter ett tag såg Bertil att jag kunde rida och hade god hand med hästarna, så jag fick lov att rida in unghästarna. Han var ju också glad att det blev gjort, då det ju var enklare att sälja dem då. Jag red även in hans hingst Julius och hade mycket kul med honom. Eva-lill var med och tittade på, det var sällan hon red, men hade inget emot att följa med. Där var inte så många ställen man kunde rida utan det fick bli i hagen. Den lutade så där blev en backe ner när man red ut och en backe upp när man red tillbaka. Jag hade lärt Julius att vi kunde skritta och trava lite gran nerförsbacke och sedan kunde vi ta en galopp uppförsbacke tillbaka. Julius tyckte det var roligt och gillade att gasa på lite uppförsbacken. En dag när Eva-lill var med satt hon och tittade på detta och tyckte det såg väldigt roligt ut, så det ville hon också prova! Jag var medveten om att hennes kunnighet i ridning var inte så stort så jag blev först glad när hon sa det. Äntligen var där något som kunde fånga hennes intresse med hästarna, men sedan försökta jag att prata henne ifrån det, för jag insåg att det kanske inte var det bästa. Men hon stod på sig och ville verkligen prova! Hon skrittade ner och jag kom med goda råd hur hon skulle göra och vände när hon kom nedanför backen. Julius gjorde vad han brukade, satte i full galopp uppför backen. Det såg riktigt bra ut ända till de kom till slutet av hagen, där det var ett stengärde. Julius vek av till vänster och Eva-lill fortsatte rakt fram och hamnade på magen över stengärdet. Jag var skräckslagen, jag var säker på hon hade slagit sig halvt ihjäl, men hon reste sig och hade inte fått en skråma. Jag var ju rädd att det skulle hände henne något och även rädd om någon fick reda på det, att jag kanske inte skulle få lov att rida där igen. Jag var faktiskt stolt över henne att hon tog det så bra och hon tyckte det hade varit spännande enda tills det fatala slutet. Hon red aldrig på Julius igen:)
Jag fick däremot senare lov att låna hem Julius ett tag, men dt är en annan historia:)
