Detta såg jag i en artikel i Ridsport:
Ängshöet undersökt närmare
Vallfoder till häst innehåller i allmänhet få sorter och i de vanligaste fröblandningarna för häst finns mellan två och fem sorters gräs eller baljväxter. I Värmland har man undersökt växter och näringsvärde i ängshö, skördat på sexton olika ängar. Provrutor i studiens ängar hade upp till 33 arter av kärlväxter.
Analyser visar att dessa växter hade högt innehåll av organiska mineraler, vilket kan underlätta upptaget. Detta tyder på att hästar skulle må bra av ett hö med många olika arter i. Ängshö kan även vara ett bra komplement för att få större variation i fodret.
Källa: Hästhö från slåtterängar, en underskattad resurs. Länsstyrelsen Värmland 2022.
Jag läser det och skakar på huvudet, logik för burhöns, tänker jag, men är det det?
De senare åren har folk fått inrutat i öronen att lantbruket ska vara såhär. Man måste producera, spruta, plöja, så och spruta igen . Sedan vänder man gräset ett par gånger när det är slagit och så pressas det in i storbalar. Det blir kvantitet, inte kvalitet. Sedan måste man analysera höet så man vet vad som är i det, för hästen får inte ha för mycket av det och för lite av det. Det har blivit så normalt så man glömmer att titta på hästen. Sedan kan man ju alltid kompensera med lite syntetiska mineraler som hästen inte kan uppta i kroppen.
När vi själva gjorde vårt hö, vägrade vi att köpa konstgödsel och spruta. Vi plöjde inte upp och sådde, utan tog det gräs som växte naturligt. Våra hästar hade fri tillgång till höet och vi hade aldrig kolik eller fång på dem. Har hästarna fri tillgång ratar de själva det som inte går att äta. Ja, det blir lite spill men tänk på hur många pengar man spar på att inte köpa konstgödsel och såsäd.
Ska man göra ordentligt hö, ska det vara ängshö och det ska hässjas och om det ska pressas så ska det vara löspress, då får man fantastisk “medicin” till hästarna. Jag kommer ihåg det hö som hästarna fick förr, luktade sommar när man hämtade det på skullen. Att hässja och göra det arbetet är jobbigt. Det är varmt och där är flugor och bromsar , men belöningen kom när man fick åka hem i ett lass hö och sedan få saft och kaka. I dag får man en höbal som man inte kan flytta utan maskiner och är där fel på en bal, så är det många kilo hö att slänga.
När man inte själv gör höet måste man förlita sig på andra. Jag har köpt hö här i Ungern och har sett många olika sorters hö, men här pratar man just om att hästar behöver ängshö. Därför är där många som har det och hästarna älskar det. Jag är så glad att det går att köpa obesprutat hö.
Där finns så mycket mera att säga om hö och jag tänker tillbaka på bönderna som lärde mig hur man skulle göra ett riktigt hö. Jag fick lära mig att slå, räfsa , hässja köra in och hur man förvarade det också. Jag tror det har sparat mig för några veterinärbesök genom tiderna även om jag aldrig någonsin har fått mitt hö analyserad.
Här är bildbevis på att jag har lärt det från grunden, där jag kör Hamn framför en slåttermaskin. Inte så lätt kan jag säga, det var enklare att räfsa 🙂
